Legenden om den episka skrothandlaren

Digitala rollspel är en genre jag aldrig riktigt förstått mig på. Speciellt nuförtiden, i de balla grafikkortens tidevarv och med jättelika spelbudgetar borde det finnas alla chanser i världen att göra en sensorisk orgie som förmedlar de absolut mest fantastiska världar.

I teorin.

Av någon outgrundlig anledning så finner jag mig likfan själv alltsom oftast i Fantasyvärlden 1A, sakta men säkert tragglandes likt en medelhavsdiktator genom hela populaset av kobolder. Där står jag mitt i en likhög som skulle gjort Caligula stolt — ett mindre folkmord.
Det är här man börjar undra lite hur det är tänkt från spelkreatörens håll hur vi som spelare ska tänka. För, handen på hjärtat, vad är det första man gör när man slagit ihjäl något i spelen?

Jajamän. Loota kroppen på allt som sitter löst.

Någonstans här har vi gått överstyr. Se scenen framför er: Det ligger en död och troligvis rätt mör kobold på marken. Vilken äventyrare med självrespekt börjar slita av liket ringbrynjan och ett par trasiga stövlar som inte passar, troligtvis luktar päck och inte lär gå att skänka bort ens om man skulle försöka? Inte så jävla heroiskt.

I vilken av mina fyra väskor lade jag de där trasiga stövlarna nu igen..?

Likfan gör man det enkelt med ett knapptryck och allt kommer gå att sälja. Handlaren kommer glatt ta emot mina högar med ringbrynja och ett halvdussin sämre begagnade sköldar. Vi ska inte ens gå in på hur i helvete allt det här går att bära…
Världen köper att Hjälten — jag — är en psykotisk hoardare som dödar allt i min väg (som inte verkar ha en för hög level). Man samlar på sig all loot man kommer över tills dess det faktiskt blivit fullt i de fem ryggsäckarna, varpå minispelet Värdera Utrustning slår in.

För det är lite där problemet ligger — vi är för vana att sortera våra backpacks och opta vår utrustning så vi får maximal mängd bonus i rätt grundegenskap. Alla vet ju att man blir bättre på att slåss för att man håller i ett svärd som har +4 i whoop-ass och att man de senaste dagarna (läs: levlarna) bytt vapen från svärd till yxa till stridshammare till svärd igen obehindrat. Verkligen.

Inventory från Rimelanda

Bälte, effendi? Speciellt pris bara för dig..

Det är ganska riskfritt att göra ett sånt spel, för folk vet hur det funkar. Vi lider oss genom allt detta lootande, värderande just för att vi lider oss genom det. Till och med i Dragon Age eller The Witcher — som målar ut världen vitt och brett — så dras man med det förbannade inventoryt och sitter och detaljstyr sina ryggsäckar och stats-prylar.

Det är fanimig beklämmande att man måste spela BioShock för att få till ett riktigt rollspel på datorn.