Pirater, Vargar och Blåsippor

Posted on by

Det finns två partier inom svensk politik som i diskussioner och debatter påminner rätt mycket om varandra: Piratpartiet och Sverigedemokraterna.

Med det vill jag inte ha sagt att jag tycker partierna är lika i övrigt. Turs nog — en hög med SD räcker fint och Piratpartiet har jag faktiskt vissa sympatier för.

Det som är likt i min högst personliga mening är att bägge gillar FUD (Fear, Uncertainity, Doubt), bägge tenderar företrädas av stundom unga, stundom arga och av personer med mer eller mindre slipad debatteknik.
Det är inte alltid en bra sak när man faktiskt vill diskutera något — jag har stundom på Facebook växlat ord kring Datalagringsdirektivet med Emil Isberg, piratpartist. Jag respekterar hans åsikter och tycker det är intressant att diskutera med honom, men jag blir väldigt fort sjukt trött på och av att göra det.

Emil gillar nämligen att diskutera grundligt och ingående — fine by me, det gör jag med — men helst inte i fem trådar inom samma ämne på en och samma gång. Det blir en jävla soppa rejält fort och all sorts konsistens försvinner. Dessutom blir det snudd på oläsligt på nolltid och landar i någon slags Vem har Rätt snarare än en intressant diskussion. Tråkigt och inte så produktivt.

Sist det här hände så lovade jag att skriva ett blogginlägg i stället. Sagt och gjort.

Vad är datalagringsdirektivet?

Vi kan börja med bitarna vi håller med varandra om — Datalagringsdirektivet (DLD) är kontroversiellt. Det rör sig om ett direktiv som EU klubbat och som kräver av Internet– och teleoperatörer i medlemsländerna att de ska spara en massa data. Väldigt mycket data. Lite förenklat kan man säga att det handlar om information om olika slags datakommunikation — i det här fallet Internetaccess, telefoni och e-post.

När du är ansluten till Internet med bredbandet hemma har din leverantör stuvat undan uppgifter om att ditt konto just nu använder din specifika internetadress (IP-adress). Om någon har mordhotat Jimmie Åkesson från din adress kan alltså polisen gå till leverantören och begära ut uppgiften om vem som hade den adressen vid tidpunkten för mordhotet. Det DLD gör är att sätta en gemensam tidsram för detta — operatörerna ska spara uppgifterna längre. En del operatörer i landet har ställt sig på tvären kring en annan lag — IPRED — och sparar inte datan alls.

På telefonisidan handlar det om att man ska spara undan information om inkommande och utgående samtal. Vem du ringde till och hur länge, dessutom var du befann dig (mobilnäten vet i vilken cell du befinner dig och har en ungefärlig koll per automatik). Den här datan har lagrats så länge som automatiska telefonväxlar har funnits och kallas CDR, Call Data Record. Telefonoperatörerna använder den för att ha ett underlag när de vill ha betalt av dig. Man använder även datan i mobilnät till att luska ut i vilka celler man har problem med samtal som tappas och hur användningen ser ut. Även här handlar DLD om att sätta gemensamma tidsramar.

De här två delarna är alltså inte så tokigt kontroversiella — definitivt inte så kontroversiella som vissa PP-anhängare vill påskina.

Den tredje, delen, däremot, är ett lite större avsteg från dagsläget. Det handlar om att även e-post ska registreras, då i bemärkelsen avsändare, mottagare och tidpunkt. Även där sparas det i dagsläget ett spår på e-postservrarna — vem skickade post till vem, när. Innehållet sparas dock inte. Det viktiga här är att det plötsligt blir relativt enkelt att samköra uppgifter från flera ställen och — åter igen — en gemensam tidsram. Det är redan nu egentligen möjligt att samköra uppgifterna utan större problem, men det blir enklare och ett kraftfullare verktyg med ett standardiserat sätt att komma åt datan, på gott och ont.

Här kommer vi till det kontroversiella — man kan välja att se det här som potentiella verktyg för brottsbekämpning eller som potentiella verktyg för massövervakning och åsiktsregistrering av folk överlag. Det är där vi bottnar kring integritet.

Sedan finns det en hel del andra frågeställningar som är intressanta — inte minst vem som står för notan. Det kostar att hålla alla uppgifter under det halvår som är på förslag just nu och hur man än vänder på det så kommer skattebetalarna åka på att betala det, antingen genom ökade avgifter till Internetleverantörerna eller genom skattesedeln. Internetleverantörerna slipper (förståeligt) helst ta smällen och behöva skjuta över det på sina kunder.

Vill ni se en annan beskrivning av direktivet, ta en titt på Piratpartiets hemsida om DLD. Den säger ungefär samma sak kring den rena faktan.

Bild av Gravlax — URL längst ner.

Pirater och FUD

Men krasst sett har debatten framför allt handlat om integritetsdelen snarare än kostnaden. Det är också där jag är hjärtligt trött på Piratpartiet, så jag tänkte koncentrera mig på den biten. Visst är det en kontrovers inblandad — men det är så mycket intressantare att diskutera sakfrågan än att börja vrida siffror och slå på stora varglarmet.

För att bemöta några av de mer alarmistiska argumenten från deras sida:

”Redan idag är bortåt fyrtio procent av alla telefonavlyssningar irrelevanta och överskottsinformation. Det är med andra ord långt ifrån bara verkliga brottslingar som avlyssnas och vi kan knappast förvänta oss att den situationen förbättras med mindre än att det görs en rejäl kursomläggning. I och med teledatalagringen ger vi staten ett verktyg som gör att man i efterhand kommer kunna spåra precis vem som gjort vad med vem, var och när.”

”En undersökning från Tyskland som gjordes innan datalagringen avskaffades där visade att lagringen endast gjort skillnad i 0,002% av brottsutredningarna. Ja, du läste rätt: noll komma noll noll två procent.”

Låt oss dra en parallell mot Sverige — Brottsförebyggande rådet publicerar statistik, så det är ganska enkelt. Ta en titt på 2010 års siffor: Brott mot brottsbalken: 1 126 324. Fullbordat mord och dråp samt misshandel med dödlig utgång: 329.

0.02 procent av utredningarna här i landet handlar om någon som dött — jag antar att andelen faktiska mord med okänd mördare är rätt mycket lägre. Vi kan lika gärna lägga ner mordroteln, det handlar om en så liten andel brott. Dessutom är de sjukt ineffektiva i och med att de faktiskt både förhör och undersöker en himla massa människor som inte alls är skyldiga — väldans integritetskränkande. Det är ju dessutom en hemskt massa onödigt arbete. Varför gör polisen sånt? Har de inget bättre för sig?

Jag tror inte PP skulle resonera på det viset i det läget, men det går uppenbarligen alldeles utmärkt att börja leka med siffror när det passar budskapet. Precis som jag gör ovan när jag förlöjligar deras approach. Skillnaden är att de säger sig företräda sanningen — jag ber er att tänka genom det rimliga i det ni läser.

”Nu är Sverige långt ifrån det enda landet där datalagringsdirektivet får kritik. Den tyska författningsdomstolen har begränsat tyska myndigheters tillgång till informationen.”

För att i stället citera Cecilia Malmström — ”Nyss kom ett uttalande från tyska författningsdomstolen om direktivet. Det slår fast att direktivet inte strider mot den tyska författningen och att lagra data inte heller gör det, MEN att det sätt som tyska myndigheter valt att implementera direktivet inte är förenligt med den tyska grundlagen. Vi håller nu på att analysera effekterna av denna dom.”

Visst har Piratpartiet rätt i det de säger, men det intressanta ligger egentligen i det de utelämnat. Anna Troberg, PP’s ordförande slår också på precis samma trumma i ett inlägg på Newsmill.

Statistiken talar sitt tydliga språk… Swahili?

Om vi lämnar PP’s sida och fortsätter med Annas inlägg:

”I Frankrike hämtar man ut information 500 000 gånger. I Polen, där man är allra flitigast, hämtar man ut information en miljon gånger om året.

Den ofattbara mängden uthämtad privat information talar sitt tydliga språk. Den säger att man inte bara hämtar ut information vid misstanke om grova brott. Den säger att man för längesedan tappat respekten för människors rätt till sitt privatliv.”

Wikipedia hävdar att Polen har lite över 38 miljoner invånare — alltså snittar vi på en av trettioåtta invånare. Visst låter det mycket, men låt oss se på hur man skulle kunna använda datan.

Ta ett fiktivt mord. Du har två skäligen misstänka individer — A och B — som inte säger något. Fyra personer har observerats vid mordplatsen. Låt oss anta att en given människa har kommunicerat med 1000 andra via antingen telefon eller e-post under tiden du har data för. Slå upp alla som A har haft kontakt med. Slå upp alla som B har haft kontakt med. Samkör de här två listorna så kan det eventuellt generera en del träffar — folk som finns med på bägge listorna. Betyder det här att du sitter och går igenom allt som alla personer på de här listorna haft för sig? Knappelunda. Det handlar om att snabbt filtrera för att få fram personer som kanske känner A eller B och eventuellt kan ge mer information.

Kommer det här faktiskt ge någonting? Kanske, kanske inte. Du har precis, om vi parafraserar Anna T, kränkt 2000 människors rätt till ett privatliv. Eller har du faktiskt effektiviserat en polisutredning med flera månaders arbete, en större chans att få reda på någon slags sanning och har presterat en något kortare lista man snabbt kan beta av?

I Polen hade man tydligen ihjäl i runda slängar 460 människor under 2010 (om vi slår siffrorna för mord på Wikipedia och räknar om 1.21 mord per 100 000 invånare så får vi 459.8 stycken på 38 miljoner invånare). Om man faktiskt använder dataanalys och snittar på rena slagningar på 1000 människor per utredning — en siffra jag helt och hållet grep ur luften — så har man plötsligt fått 460 000 slagningar i registren.  En halv miljon bara där — bara för mord. Varav en bråkdel faktiskt kommer tittas närmare på.

Jag har absolut ingen aning om hur det fungerar hos den polska polisen. Mitt exempel är en ren tankeövning med siffror jag kände inte var helt och hållet orimliga, men jag vet faktiskt inte ens vad polis heter på polska. Den springande punkten, däremot, är att Anna Troberg har precis lika mycket koll kring det som jag har. Noll. Ändå vet hon med säkerhet att man ”för längesedan tappat respekten för människors rätt till sitt privatliv.”

Och att det talar sitt tydliga språk.

Hon fortsätter med ”Datalagring av den typ som datalagringsdirektivet möjliggör står högt upp på önskelistan för diktatorer runt om i världen.”

Snyggt, vi jämför Sverige/EU med lämplig diktatur, för de vill ha samma saker. Eller vill de? Datalagringsdirektivet handlar om vem som har mailat vem, inte med vilket innehåll. Om du är en ond diktator som vill e-förtrycka ditt folk, varför i helskotta skulle du begränsa dig till bara det? Vore det för taskigt att kolla på innehållet också?

Jag skulle nog bli en bättre diktator än Anna.

Men skämt åsido…

Piratpartiet, Anna och Emil har en poäng. Datalagringsdirektivet är kontroversiellt. Visst kan man diskutera effektivitet, visst finns det för– och nackdelar. Jag säger heller inte att de har fel i sina åsikter att det är förjävligt — det handlar mycket om känslan. De ser övervakningssamhället komma springandes och vill verkligen inte ha det, jag är mer pragmatisk. Eller naiv. Valfritt.

Det är också väldigt, väldigt bra att det finns en organiserad entitet som tar upp informationssamhällesfrågor.

Däremot kommer jag ta er, mina mörklila vänner, på sjukt mycket större allvar när ni slutar skrika varg varje jävla gång ni skriver något. När ni slutar fulanvända statistik. När ni slutar förutsätta och extrapolera så mycket så det blir rent löjligt. För det behövs inte. Man kan diskutera ändå — och, gud förbjude — det kanske till och med kan leda till utveckling både hos mig och er. Då slipper jag också placera er i samma mentala mediefack som blåsippornas führer framför en greenscreenad landskapsbild.

Tack på förhand.

Bilden ovan är tagen av Gravlax och är släppt under Creative Commons.

  • Pingback: Kriss raljerar om Piratpartiet, datalagringsdirektivet och mig « Emil Isberg

  • http://www.facebook.com/Stradh Jan-Olof Flink

    När alla övriga partier slutar med att använda statistiken för att visa på sin version av verkligheten lär piratpartiet också göra det. ;-)

    När det gäller att ropa vargen kommer finns det naturligtvis en viss sanning där, men det är ju i mitt sinne en väldig skillnad att som i sagan ropa för att jävlas med folk, eller att ropa då man verkligen ser en varg komma smygande bakom folk som uppenbarligen inte märker den.

    När det gäller lagringen av trafikdata gällande email och telefonsamtal så är det ju faktiskt mer intressant än själva innehållet. FRA säger ju t.ex gällande sin beryktade signalspaning att det intressantaste är att bygga sociogram, d.v.s hålla reda på vem som känner, umgås och kommunicerar med vem.

    Åsiktsregistrering och registrering av partitillhörighet: Alla som får mailutskick från Reinfeldt registreras som Moderater, alla som får från Piratpartiets medlemsservice, piratpartiester.

    Vilka övriga mailinglistor är du med i? Vilka företag som du har handlat med får du information ifrån?

    Vi vet redan att man ofta i strid med meddelarskyddet försöker hitta vem det är som agerat whistleblower när pinsamheter kommer ut, skillnaden blir att efter DLD så kommer man alltid att lyckas få reda på vem det var.

    • Anonymous

      Den åsikten köper jag helt och fullt. Det som egentligen stör mig mest är retoriken kring det hela — statistiken säger inte ditten och datten (framför allt inte att man för länge sedan gått över gränser) och att jämföra DLD med en nätfientliga diktaturer känns också lite.. sådär balanserat. Alarmistiskt? Ja. Realistiskt? Nej.

      Känner man att vargen kommer på riktigt, peka på vargen. Inte på en hund som man gärna vill kalla varg och som någon kanske kan tro är en varg om man skriver varg nog högt. Typ.

      Jag ser det själv som ett relevant problem om det är så att datan inte finns tillgänglig för just brottsbekämande ändamål. Samhället flyttar ut på Internet mer och mer — i något led måste man börja titta på verktyg för att hantera nätbrottslighet. *Hur* man gör det är en annan femma. DLD känns som en ganska vettig baseline. Att inte ha något alls känns inte som det är en vettig väg framåt.
      Jag skulle gärna se att folk pekar ut vettiga alternativ till DLD — har förvisso inte kollat efter det själv, så det kanske finns, men det är inget som (jag sett) framkomma i debatten heller.

      På temat mail och sociogram kan jag varmt rekommendera en närmare till på ex. vis http://www.nuix.com/ som gör programvara just för spårbarhet i bland annat e-post. Fick en demo av det för ett par år sedan och då var det rätt imponerande shit. Ännu mer så om man faktiskt matar in content (inte bara metadata) i systemet. Visst är det så att sociogramen är intressanta i sig, men med content får du en spårbarhet som är på en *helt* annan nivå. En mindre bananrepublik skulle utan större problem kunna deploya sådana system för att få en ganska läskig koll. De mindre bananrepublikerna (då inklusive stater vi nog skulle kalla i-land men med någon slags diktatorsvälde) shoppar dessutom efter den sortens system.

  • http://validopenid13.myopenid.com/ Anders S Lindbäck

    I Danmark användes övervakningslagen skapad av datalagringsdirektivet för att ta fram data om 125 IP-kopplingar, 7 mailväxlingar och 2 internettelefonisamtal under 2008:

    http://tankar-fran-rooten.blogspot.com/2010/04/datalagringsdirektivet-meningslost.html

    Danmark sparar ca 10 000 datapunkter per person och år. För telia så blev det ca 6 terabyte data per dag och per 100 000 kunder. I Danmark så måste datat sparas i 1 år.

    Kostnaden för att införa lagen låg runt 250 miljoner kr.

    Väl använda pengar ?

    • Anonymous

      Primäst:
      Visst kan man diskutera kostnaden, det är mycket pengar. Det verkar i och för sig rätt lustigt att det bara handlar om 125 slagningar — känns som man inte riktigt tagit tillvara på möjligheterna där. Vore intressant att se hur trenden ser ut under 2009 och 2010 också, i och med att 2008 var det första helåret med datan tillgänglig.

      Jag tvivlar inte på att det är ett kraftfullt verkyg och att det faktiskt ökar *möjligheten* till att klara upp mer brott. Om det sedan används relativt lite så är det intressant att veta varför. Är det för att verktyget suger, eller att man inte har nog mer personal för att jobba med den typen av brott även om verktyget är bra, eller något helt annat?

      Sekundärt:
      Den där statistiken verkar konstig. Oavsett om du sparar meta för varje TCP-koppel eller för var 500:e paket (knarklösning, för övrigt) så har jag rätt svårt att se att det skulle resultera i endast 10K punkter per subscriber. Möjligen om du räknar in telefonanvändare som tekniskt sett har en IP-stack men i praktiken inte använder den, men det känns som en låg siffra även då. Du råkar inte ha en källhänvisning för den?

      • Pontus

        Ang. ekonomin kontra effektivitet, 250 miljoner årligen räcker till 250 poliser. 250 poliser klarar troligen upp betydligt fler brott årligen än vad de 125 stycken ip-sökningarna gjorde. Om vi antar att ett brott klaras upp per 20 sökningar och att en polis löser ett brott i månaden så krävs det 12 * 250 * 20 = 60000 sökningar om året för att DLD ska vara lika effektivt som 250 poliser för att inte tala om att 55000 sökningar exponerat helt oskyldiga individer. Då har jag inte ens tagit hänsyn till den utökade trygghetskänslan dessa 250 skulle utgöra för medborgarna plus att 250 poliser gör betydligt mera för att förebygga framtida brott än vad 60000 slagningar i en databas gör.

        • Anonymous

          Det är inte nödvändigtvis en så enkel jämförelse — om du har skruvar och spik du vill ha in i ett stycke trä och skruvmejslar kostar fyra gånger så mycket som hammare kommer fyra hammare fortfarande inte kunna ersätta en skruvmejsel.

          Men visst är det mycket pengar. Klart det ska ifrågasättas hur pengar används statligt. Men det är svårt att extrapolera en bra överblick från 2008-datan allena. Varför var det få? Var det fler 09/10? Fann verktygen tillgängliga för helåret? Var det pilotanvändning? Etc..

          • Pontus

            Givetvis har du rätt i att jämförelsen inte är så enkel som jag lägger upp den. Den viktigaste frågan för mig är var ska vi dra gränsen för hur mycket information som ska / får lagras om privatpersoner som för tillfället inte är misstänkta för brott?

            Gränsen är förvisso olika för olika individer, men alla har en gräns och frågan är om man ska låta gränsdragningen utföras av den minoritet som har sina gränser långt bortom de flesta andras?

            För mig passerades gränsen redan på diskussionsstadiet, att man ska spåra min teletrafik och min fysiska placering är integritetskränkande för MIG, att du tycker att det är okej betyder antingen att din gräns är bortanför min eller att du inte förstått riktigt vad övervakning innebär. Släkten från forna östtyskland är livrädda för att ytterliggare litet steg skall tas, övervakningsnivåerna passerar redan nu stasis och de mördade folk medan de i samma andetag ropade ut att vi ska lita på staten för staten är god. Tongångarna är likadana bland DLD-förespråkarna, metoderna subtilare men målet med mera och djupare kontroll är detsamma.

          • Anonymous

            (Nu hoppas jag innerligt att mitt WordPresstema/disqus inte kommer göra den här posten superjättesmal. Trådar i all ära, men det här börjar bli lite crowdat. Om du svarar, har du lust att göra en ny post i stället för en reply?)

            Det du tar upp är ett problem(?) med en demokrati överlag — majoritetens förtryck. Men för att bolla tillbaka en fråga i så fall — hur gör man ett bra e-brottsverktyg som *inte* lagrar trafik på ett vis som känns som massövervakning? Om det inte går, är det preferabelt att helt släppa e-brottslighet och köpa att man bara kan utreda väldigt få av fallen?

  • Anonymous

    Eftersom trackbacken inte riktigt verkar tycka om livet: Emil Isberg har skrivit ett svar på alltet på http://emil.isberg.eu/2011/04/17/kriss-raljerar-om-piratpartiet-datalagringsdirektivet-och-mig/ — vore synd och skam att inte länka in det härifrån också.

  • http://profiles.google.com/niklas.starow Niklas Starow

    Jag/vi skrev om DLD för ett tag sedan och tog upp kostnadsaspekten.

    http://www.second-opinion.se/so/view/1529

    • Anonymous

      Ah, tackar för länken.

      Två eller tre gånger så dyr bredbandsräkning är, om du ursäktar, en fantasisiffra. Just kostnadsaspekten för bredbandsutrustning är något jag av en ren händelse råkar vara bekant med genom jobbet (www.proceranetworks.com — nej, företaget har inget ekonomiskt intresse i DLD) och jag förundras ofta över hur få kronor per subscriber till och med rejält dyr utrustning kostar.

      Med det vill jag inte förringa kostnadsfrågan. Jag håller helt med om att det, oavsett hur det finansieras, kommer vara privatpersoner som betalar notan i slutänden och det är en stor prislapp i kronor räknat.

  • Anonymous

    Det stör mig att du inte reflekterar över grundprincipen, den om att masslagra data om vanliga människors kommunikation. Var drar du gränsen på vad som är rimligt? När tekniken är klar för ansiktsigenkänning (via övervakningskameror), varför ska man inte (med din argumentation), börja lagra var människor passerar ”på stan”? Plats och tidpunkt. Alla dina argument funkar där också. Det kommer kunna användas för att lösa brott — absolut. En mördare som hade gått fri kommer kanske fångas genom detta etc etc. Skulle du vara för eller emot den lagen? (tyvärr är det nog bara en tidsfråga innan den kommer). ..

    • Anonymous

      Väldigt bra fråga, faktiskt. Jag har följt Englands kameraiver från avstånd (bör erkännas främst genom sajter som är någotsånär kritiska — theregister.com är härligt sarkastisk) och jag är väl inte sådär tokjätteimponerad över deras implementation överlag.

      Men man får skilja på idén och implementationen. Skulle kameror som kan känna igen skrik och billarm och som automatiskt kan börja spela in och skicka en signal + feed till en operatör vara en bra idé? Kanske. Jag skulle nog inte vara på ren princip mot det, i alla fall. Troligen skulle jag, som du säger, väga det mot nyttan.

      Däremot ser jag en markant skillnad på nätet kontra köttslig verklighet, framför allt i bemärkelsen att vi har mer ont om verktyg för nätbrottslighet än vi har utanför det. DLD är ett sånt verktyg här och nu, i bemärkelsen att det har en realistisk och hyfsat balanserad implementation. Imo, i alla fall, men det är ju som bekant omtvistat.

      • Anonymous

        OK jag ser det nog tvärtom. Dvs att vi (bara för att det är möjligt) tillåter helt andra inskränkningar i vårt privatliv på nätet.

        Skulle du t.ex. acceptera registrering av alla som vi har kontakt med IRL eller alla vi skickar vanliga brev till? Varför inte upprätta ett brev-register med vem som får brev från vem och när det sker? Om du är emot detta — varför är du det i så fall?

        Och när tekniken finns att lagra VEM som passerat en övervakningskamera på gatan (dvs massregistrering som bara får användas vid en framtida brottsutredning). Vad är ditt argument EMOT att tillåta det? Eller skulle du vara för detta?

        • Anonymous

          Brev: Om det fanns en poäng som kändes relevant. Just brev är ju lite svårt i och med att avsändaren är ganska lättspoofad alternativ okänd om man så vill. Inte så meningsfull metadata. Men svaret kring *principen* är nog ja.

          Övervakningskameror: Samma som förra posten — jag skulle inte vara starkt emot det på ren princip men man får väga nyttan. Det verkar kunna göra en del nytta för registreringsskyltar redan i dag ( http://www.nytimes.com/2011/04/12/nyregion/12plates.html m.fl.), även om det inte riktigt är samma sak.

          • Anonymous

            Kan bara konstatera att många människor gör mig skräckslagna.

            Det är så ”pragmatiskt” i alla lägen. Vi måste ”väga nyttan”. Jag tycker ”magkänslan” säger att detta är FEL rent principiellt. men jag inser att de flesta tänker som du. Helt otroligt… ;)

            Så varför inte operera in ett GPS-chip i alla människor direkt och lagra allas positioner alltid? Nyttan för att lösa brott vore enorm… Antar att det skulle vara Ok för dig? Du skulle bara väga nyttan…!?

          • Anonymous

            Magkänslan är också relevant, självfallet. Jag har all respekt för folk som säger ”det här känns fel, men jag kan inte riktigt sätta fingret på det”. Det behöver inte vara mer avancerat än så och det är ju knappast heller fel.

            Just exemplet med GPS-chip är ett tankeexempel jag brukar använda för tämligen invärtes filosoferande faktiskt, så det var passande exempel. Däremot hade det inte varit ett filosofiexempel om jag hade haft en stark åsikt åt endera hållet, så jag är rädd att jag inte tänker säga bu eller bä där heller :-)

            Brott är bara en facett där, däremot. Koppla GPS med biodatagivare också så har du en bra möjlighet att snabbt kunna reagera på tokigt många saker. Hjärtstillestånd på Bakgatan 13? Skicka ambulans.

            Det skulle, på gott och ont, vara en väldigt annorlunda värld. Intressant som tankeexperiment, och förhoppningsvis inget vi inom den absolut närmsta framtiden måste ta ställning till på riktigt.

          • Anonymous

            Att frivilligt koppla medicinsk data til en larmcentral för riskpatienter är (förstås) något helt annat än lagring av alla människors positionering med tvång.

            Men om du inte ens känner ”i magen” att det vore fel att operera in gps-chip med tvång för att masslagra alla människors rörelser så tror jag att denna diskussion är meningslös… som sagt vissa människor skrämmer mig… (och dom verkar vara oroväckande många.. :O )

          • Anonymous

            Bara för att förtydliga så ingen får fel intryck — tvång är en annan femma. Kanske blir en framtida bloggpost.

  • http://www.facebook.com/Vidde Johanna Julén

    Tack för dessa värdefulla synpunkter på hur vår argumentation upplevs! Jag har funderat i samma banor själv, men egentligen bara kommit fram till ett bittert ”grodorna är så jävla kokta”, vilket inte kändes speciellt nyanserat eller konstruktivt.

    • Anonymous

      Grodlår är i och för sig gott, sägs det.. men ja ;-)

  • Pingback: En varg i huset är rätt mysigt | Sanningen som jag ser den

  • Patrik

    Jo, visst har PP många oerfarna, unga, upprörda debattörer som inte alltid är så nyanserade. MEN, om vi skall vara nyanserade: vilka lyckas bättre?

    Tycker du att våra sittande politiker är bättre? De är förvisso mer slipade, men man behöver inte leta länge för att komma på exempel när de blåljuger oss rätt upp i ansiktet. Är det att föredra?

    Jag tror att du har en övertro på mänskligheten om du förutsätter att det ens GÅR att skapa en folkrörelse med människor som känner sig kränkta och tycker att samhället är på väg åt fel håll — men samtidigt håller sig med en lugn, samlad och balanserad retorik. Naturligtvis kan du hitta enstaka individer som lyckas med det konststycket, men att få en hel rörelse att lyckas med det? Dessutom en rörelse som är relativt ung? Jag tror inte att det är realistiskt. Naturligtvis är det frustrerande, och det gäller dubbelt upp när man är en del av gruppen eftersom man då ser det hela tiden.

    Samtidigt tycker jag att du bör fundera över hur det är med vargen. ÄR det verkligen en hund? Vissa av de saker som sagts låter kanske överdrivna, men har ändå besannats. Ett par exempel som jag kan komma på är när Reinfeldt och Persson diskuterade att inte jaga en hel ungdomsgeneration inför valet 2006, och det var naturligtvis inte tal om att vanliga svenssons skulle åtalas för fildelningsbrott. PP varnade för att det inte skulle bli så. Nog tycker jag att den profetian har besannats, även om vi inte sett några massarresteringar. Vi har också FRA-lagen, där flera av de ”vargar” som PP varnat för efter ett tag visade sig vara högst verkliga. Bl.a. att skyddsmekanismerna inte visade sig fungera eller helt ignorerades och att det visst verkar bli så att SÄPO skall få tillgång till materialet. Jag tycker också att de farhågor som PP ger uttryck för besannas när SÄPO ertappas med att helt nonchalera lagar om att övervakningsmaterial skall förstöras — och sedan kommer undan med det utan straff.

    • Anonymous

      Hade det varit så att PP som organ gått ut med sansade, balanserade och träffsäkra åsikter medan en hel hög med hangarounds hade varit mer uppeldade hade det varit en sak. Däremot så citerade jag PP’s hemsida och partiledares blogg — bägge källor som brukar citeras rätt flitigt.

      Förebilder, skulle man nog rent av kunna kalla’t.

      Visst finns det mycket ruttet i staten Danma.. Sverige. FRA-lagen har jag svårare att överblicka, framför allt på grund av att det rör sig om en problembeskrivning som inte riktigt är känd (det som nämns publikt är knappelunda hela bilden). Inte helt okomplicerat.

      Om vargen visar sig vara en hund är nog något som kommer avgöras i sinom tid. Den bästa beskrivningen just nu är nog ett metahunddjur som kan bli bu eller bä, helt beroende på viljan hos politiker. Vilket, imo, också gör det intressantare att inte ha ropat Vargen kommer i förtid.

      • Patrik

        Visst har du rätt, men å andra sidan skulle jag nog kunna framföra liknande kritik mot ledande politiker i vilket parti som helst — inklusive vår nuvarande statsminister…

        Vad gäller att vänta och se (och underförstått lita på makthavare och att de agerar sansat och till det allmännas bästa) så är jag nog lite mer skeptisk. Det har gått snett förut, och det är sådana misstag som har gett upphov till en hel del av det vi värnar om som ”demokrati” idag. Finns det något att lära av historien så är det väl att man nogsamt skall bevaka människor i maktposition och ALDRIG lita på dem?

        • Anonymous

          Visst kan man kritisera de etablerade partierna också på samma grunder. Skillanden ligger i frekvensen — i PP/SD-fallet är det väldigt ofta, i gammpartiernas fall är det väldigt sällan de böjt på fakta eller statistik till förbannelse. Imo. Ymmv. Sedan kan man tycka bu eller bä om politiken också, men det är ju något av en separat fråga.

          Vänta och se handlar nästan mer om att det är svårt att förutse både samhälls– och teknikutveckling. Och politik, men den är ju i hög mån (och på lång sikt) en effekt av de första två. Hade någon siat för tio år sedan om att ~40% av Sveriges befolkning glatt hade matat in en massa personlig data i ett socialt nätverk och i många fall inte riktigt insett hur synlig den var hade denne troligen mötts med välförtjänt skepsis.

          Visst ska man granska makthavarna. Medhåll till 100% — men när det skriks varg väldigt ofta och det inte faktiskt är en rätt otvetyig varg så trubbar man av sin egen makt i det hänseendet en smula.

  • Patrik

    @kandsten: du har en poäng i att det nog är en gradskillnad mellan PP och mer etablerade partier. Frågan är om det finns en verklig skillnad mellan människorna, eller om de senare bara har lärt sig att putsa fasaden bättre? Jag är cynisk nog att tro på det senare, och jag ser det inte som något positivt. PP är klantiga men genomskinliga och ganska ärliga — hellre det än halade och slipade proffs som jag hela tiden måste hålla ögonen på så att de inte lurar skjortan av mig.

    Jag misstänker dock att du inte håller med. Generellt tycker jag mig uppfatta att en av de huvudsakliga skillnaderna mellan oss är att du verkar lita rätt så mycket på staten och tycka att den på det hela taget är god. Det gjorde jag också när jag var yngre, men på senare tid så har det förtroendet raserats rejält. Du skriver t.ex. att det vore OK att övervaka brev (om jag tolkar dig rätt). Det har faktiskt gjorts, och det var inte speciellt lyckat. Inom de forna öststaterna hade man massor med fysisk övervakning, och så vitt jag vet var det inte på något vis någonting som man med en axelryckning avfärdade med ”om det kan hjälpa till att fånga en brottsling så är det bra”.

    Jämförelsen du tar till när det gäller att vänta och se tycker jag haltar lite. Att tro att 40% av sveriges befolkning skulle dela med sig av en massa privat information var kanske oväntat — men innebär knappast något hot mot någon. När det gäller övervakning så är det en helt annan sak. I det fallet finns det massor av historiska varnande exempel på hur illa det kan gå, och vi har en gång i tiden skapat lagar som är till för att förhindra att samma sak skall kunna hända igen. Som vi nu ignorerar. För mig är det som att bli uppmanad att inte vara feg och spela hockey utan skydd. Förvisso bröt jag ett ben sist jag försökte mig på det, men var lugn bara — den här gången kommer det att bli bra. Vänta och se, bara.

    • Anonymous

      Slipade politiker kan vara as av andra skäl, helt klart.Ta Jimmie Åkesson som exempel — han är fanimig en briljant retoriker. Inte för att han är speciellt bra på att få fram sitt budskap, men det är *otroligt* sällsynt att någon lyckas hitta en vinkling som låter dem sätta sig på honom.

      Det kan mycket väl vara så att jag litar mer till staten, ja (inget jag reflekterat över på det viset specifikt, men en gut feeling säger att så nog kan vara fallet). De forna öststaterna är precis som du säger inget kul exempel. Man får ha historien i åtanke. Samtidigt så står vi inför en himla massa spännande förändringar i världen och har inte riktigt lyxen att bli för konservativa överlag. Jag skrev lite om det i förra månaden och refererar dit så slipper jag försöka sammanfatta det här — http://raljant.se/2011/03/jag-rostade-borgerligt/ (Den direkta kopplingen till PP eller ämnet i fråga är något tunn, bör nämnas)

      Jag ber om ursäkt om jag var otydlig med Facebook-exemplet. Det är som du säger haltande som exempel för hot mot integritet, jag tänkte det mer som exempel på en väldigt snabb samhällsutveckling, speciellt på Internet. Där vi tidigare kanske hade generationer på oss att se enorma förändringar har vi i dag 20 år. Det är lite därför jag är än mer angelägen om att se hyfsat förutsättningsfria diskussioner kring samhällspåverkande ämnen. Man ska inte glömma historien, men det är nog inte bra att låsa sig för mycket heller.

      • Patrik

        Tack för den förklarande länken. Säger en del om vad din utgångspunkt är vilket gör det lättare att förstå. Med avstamp i den så tycker jag att det låter som att du rent generellt borde tycka att ”ju mindre stat, desto bättre”? Du nämner också specifikt att vi kommer att ställas inför utmaningar p.g.a. globalisering, och att vi inte kan leva kvar i vårt gamla samhälle. Helt rätt! Vi kommer att behöva förändra samhället. Frågan är bara hur?

        Svaret på frågan är i mitt tycke INTE att staten skall gå i bräschen för förändringar genom att vi tummar på regler som är till för att förhindra statligt förtryck. Det innebär alldeles för stora risker, och om jag skall vara ärlig så lever jag hellre i ett land med stor frihet och medföljande högre brottslighet, än i ett land som har lika hög säkerhet som en förstklassig fångvårdsanläggning. Man kanske kan känna sig trygg i den senare, men det är lika förbannat ett fängelse…

        Man kan ju också fråga sig exakt VILKA problem som vi löser med DLD? Vi får ju knappast bättre konkurrenssituation på världsmarknaden för att vi inför en massa statlig friktion på marknaden. Rent ekonomiskt är det väl närmast ett katastrofalt dåligt förslag? Vad gäller IT-brottslighet så tror jag det är bättre att förbättra våra säkerhetslösningar (mer och mer lättanvänd kryptering) snarare än att försöka spåra brottslingarna. Mot global, avancerad IT-brottslighet tror jag lagring av uppgifter hjälper föga.

        Det som återstår är väl de där hypotetiska mordfallen som skulle kunna lösas, och för att vara riktigt cynisk så säger jag ”so what?” En stark statsapparat skrämmer mig mycket mer än de mord som begås i Sverige.

        • Anonymous

          Inte nödvändigtvis ju mindre stat desto bättre — jag är exempelvis för allmän sjukvård, skola och mycket annat i den svenska modellen. Det viktiga är att vi inte kramar oss fast vid det förgångna för det finns inte längre och kommer inte åter på samma vis. Som en fotnot.

          Och du har helt rätt i att riktningen blir intressant. Jag ser själv inte DLD som en viktig principfråga på den vägen, så där skiljer sig vår syn en smula.

          Statligt förtryck blir ju också något av en avvägningsfråga. Jag tycker att det är lämpligt att polisväsendet har verktyg för att kunna sköta sitt jobb (köper vi att polisen går omkring på stan med skjutvapen och att de har ett våldsmonopol så känns DLD ganska smått i jämförelse) medan jag känner en hel del syndikalister som tycker polisen är korrupta kräk som går i kapitalets ledband. Svårt med samsyn där — men om man köper att det är rätt med ett polisväsende så tror jag de flesta nog skulle tycka det är lämpligt om de är utrustade med relevanta verktyg också.

          Ungefär där bottnar vi ju åter igen i fall DLD-datan är relevant. I och med att datan används redan i dag har jag lite svårt för synen att den är *helt* irrelevant (nu säger jag inte att du säger att den är det, men det är en argumentation jag har hört gång på annan). Prisvärd? Kanske. Jag ser i alla fall själv inget annat verktyg som alternativ eller ersättning för samma funktion, och jag är övertygad om att funktionen inte är meningslös.

          Samtidigt har jag respekt för känslan av övervakning — just den biten är ju inte binär eller något man argumenterar för logiskt, vare sig för eller mot.

  • Pontus

    Svarar i denna nya post:

    ”Men för att bolla tillbaka en fråga i så fall — hur gör man ett bra e-brottsverktyg som *inte* lagrar trafik på ett vis som känns som massövervakning?”

    Nu sätter du fingret på en liten del av problematiken, att spåra e-brott utan masslagring har hittills gått genom att man spårat ip-adresser, att lagra vem som står bakom en ip-adress under (låt oss säga) ett år ser jag inte som ett lika stort intrång i privatlivet (även om det också är ett intrång som inte ska föraktas) som att logga allt det som DLD innebär.

    ”Om det inte går, är det preferabelt att helt släppa e-brottslighet och köpa att man bara kan utreda väldigt få av fallen?”

    Huvudproblemet med e-brott som man ställs inför är dock att de som medvetet begår e-brott vet hur man undviker DLD, IPRED, FRA och alla andra varianter av protektionistiska system som vi överhuvudtaget kan komma på för att stävja e-brotten. Tekniken för att skydda sig mot allt detta är inte trögrörlig till skillnad från lagstiftningen som kommer att vara obsolet redan innan den implementerats och att lagstifta mot krypteringstekniker är dödfött då man inte kan lagstifta bort all den öppna kod som finns eller ens kan följa upp nyttjandet av den.

    Det du förespråkar är inte ett övervakningssamhälle vars syfte är att skydda medborgarna utan ett övervakningssamhälle vars enda användningsområde rent praktiskt blir att misstänkliggöra alla de medborgare som inte kan skydda sig från övervakning.

    • Anonymous

      Det skulle kunna vara så att Tor, I2P, FreeNet & Co skulle kunna göra hela tanken med DLD obsolet, men den bygger i så fall på en väldigt bred användning — både i antalet användare och vad de gör över darknetet — och en *korrekt* användning. Vi är inte där i dag och jag tror, krasst sett, inte vi heller kommer komma dit.

      Min egen (begränsade, men existerande) erfarenhet av att plocka folk från nätet när de kör korkade och framför allt olagliga saker säger att de inte är några fullfjädrade darknetspecialister. Far from. Hade så varit fallet hade jag inte tyckt det skulle funnits någon större poäng med DLD.

      Min egen (åter igen begränsade, men existerande) erfarenhet av hantering inom polisväsenden — dock inte i Sverige — säger ungefär samma sak. Det finns exempel på barnporrsajter där folk använde sina kreditkort för att betala medlemskap. Folk blir inte smarare bara för att de valt att begå brott :-)

      Om jag lite fräckt lyfter in sånt som inte är renodlad e-brottslighet så finns det även en del berörningspunkter där som inte handlar om att du ska ha begått ett brott för att kunna ha relevant information för en utredning (se hypotetiskt exempel i posten, ex. vis).

      Slutsaten i din kommentar — biten om vad jag förespråkar — bygger på en logisk kedja som säger att brottslingar Alltid kommer använda Rätt teknisk för att skydda sig, så verktyg som ger spårbarhet Aldrig kommer fungera eller medföra något värde alls. Det är inte inte att jag inte förstår vad du försöker säga, det är att jag inte håller med om det.

      Det jag egentligen förespråkar är mest en minskning av extrapolerade sanningar från PP & Co. Jag ser både för– och nackdelar med DLD. Däremot är det väldigt sällan jag ser en balanserad argumentation för nackdelarna och det gör hela debatten krångligare. ”Räcker det inte med att lagra IP/subscriber-kopplingen i ett halvår” vore mycket intressantare att diskutera, tbh.

      • Pontus

        Hur jag än vrider på saker så kommer jag aldrig att kunna övertyga dig, du missar helt att PP’s kritik över FRA kanske var extremt hård men ändå den enda förhanskritiken som hittills träffat rätt. Du hävdar att PP’s kritik mot DLD är överdriven (vilket den till viss del kanske är) men att den ändå träffat väldigt nära bullseye nu när EU publicerat sin rapport om DLD. Ändå trycker du på att man ska tona ner sig, visst man kanske får in flera träffar men man missar med de mest allvarliga skotten!

        Du hävdar att du inte håller med om vad jag försöker säga men att du förstår det, kolla hur mycket TOR och Freenet växte i samband med att Tyskland införde DLD. Kontrollera hur många fler utvecklare som vänder sig till projekt av den typen. Kolla hur många kunder som strömmade till mullvad när IPRED infördes. Jag påstår inte att jag har rätt jag hävdar bara att när hot mot folkets surfvanor och privatliv införs från ett håll eller annat så kommer verktygen att bli allt mer spridda och allt enklare att använda.

        Att föra en diskussion om en enklare lagring kan vara okej men det är en kompromiss jag inte kan stå för, den är helt enkelt ointressant då min integritet är viktig för mig. En av flera anledningar är att jag jobbat i branschen tillräckligt länge för att veta att alla databaser läcker och det gäller framför allt sådana med personlig information. Vill du riskera att säljas ut så är det ok för mig men jag vill inte det, speciellt inte i samband med mina vänner och deras vänner, sociogram är otäcka små saker som är förbryllande enkla att bygga med rätt rådata för att inte tala om hur lömskt de kan utnyttjas.

        • Anonymous

          Jag är långt från omöjlig att övertygas, men just de argumenten har jag hört innan ;-)

          FRA och DLD är olika saker. Om ‘tona ner sig’ betyder ‘sluta böja på statistik, cherry picka, etc’ så ja. Jag tror det skulle vara en vinst när ni vill få fram budskap. Det är ju inte som att det inte förekommer relevant data också (och den är PP faktiskt bra på att lyfta fram) — om den blir lite mindre sensationalistisk, ptja.. ja. Då är den det. Man behöver inte hitta en konspiration i varje dokument för att ha ett existensberättigande.

          Verktyg mer spridda: Vi pratar fortfarande en väldigt, väldigt liten del av både tot. subscribers och tot. trafik. Extremt långt från att säga att DLD skulle bli ineffektivt på grund av den sortens tjänster. Då är det ett större problem för/med DLD att e-post och traditionell telefoni ersätts som kommunikationskanaler i allt högre utsträckning. Imo.

          Alla databaser läcker: Ja, man ser ju jätteläckor var och varannan vecka nuförtiden. För mig känns det som att DLD inte gör vare sig till eller från där, dock. Rådatan finns redan (även om den kanske skulle sparas längre eller kortare tid än med en formaliserad ram á la DLD). Överrisken är liten. Existerande? Ja. Men liten. Om den är nog liten är ju upp till var och en av att avgöra..

          Med det vill jag inte ha sagt att du har fel, även om jag själv inte delar din slutsats. Som jag skrev i posten, det handlar mycket om känslan. Är integriteten viktig för dig och det känns fel med DLD, fine.

          Det får man respektera i så fall. Inga konstigheter.

          Det jag har svårt för är just när ni som känner så målar fan på väggen där det inte är motiverat — för det finns gånger då det *är* motiverat också och då har jag riskerat tröttna på att lyssna på er. Vilket vore illa.

  • Patrik

    @kandsten: Min poäng är väl närmast att jag tycker DLD är rätt så meningslös ur perspektivet att lösa framtida utmaningar. Jag ser inte hur det på något vis skulle lösa ett realistiskt problem. Det pratas om terrorism och global organiserad brottslighet, men där måste jag nog få anklaga den som drar upp det som skäl för DLD för att vara den som är alarmistisk. Terrorism i sverige? Jo, det kanske vi har på minimal nivå nu när vi har en närvaro i Afghanistan, men det finns mycket bättre sätt att lösa det problemet…

    Visst tycker jag att det skall finnas en polis, men jag tror att du klart undervärderar makten som en färdig övervakningsapparat ger. Att polisen är beväpnad är en sak, att de är centraliserade, toppstyrda och har ett informationsövertag är ett helt annat. Risken med DLD är maktkoncentration: det gör att ett mycket litet fåtal som missbrukar systemet kan skaffa sig omfattande makt, vilket är mycket, mycket farligare än att 40.000 individer är beväpnade. Har du hållhakar på ett 20-tal höga politiker kan du ställa till mycket stor skada — en individ som flippar ur kan på sin höjd döda ett hundratal personer innan denne blir stoppad. DLD är ett vapen som när det väl är på plats är riktat mot HELA befolkningen, och som kan nyttjas av ett litet fåtal.

    Normalt är f.ö. polisens arbete och de metoder de har rätt att tillämpa EXTREMT noga kontrollerat, och det är knappast så att vi någonsin genom historien har resonerat så att ”om det effektiviserar polisens verksamhet så är det väl bra?”. Polisen har inte rätt att frihetsberöva hur som helst, de får endast bruka våld om det är motiverat (behovs– och proportionalitetsprincipen), de får inte visitera eller genomsöka hur som helst, de har inte rätt att förhöra misstänkta hur som helst, o.s.v. Det finns massor av saker som polisen gärna skulle VILJA göra, men som vi inte tillåter dem att göra eftersom vi inte litar på dem — och det med rätta.

    Du får gärna beskriva vilken funktion du tycker att DLD fyller, bara så att jag inte har missförstått. Jag tolkar det som att DLD är bra för enstaka fall av allvarlig brottslighet, ungefär, och att det hojtas en hel del om terrorism vilket jag anser vara ren noja. Jag lyssnade lite på Censilias försvar av DLD nu i dagarna, och hörde att hon såg det som sin roll att folk ”skulle känna sig trygga”. Luddigt, inga konkreta bevis på att det överhuvudtaget bidrog till att polisen blev mer effektiv, och misstänkt eftersom politikernas handlande (att kämpa med näbbar och klor för att införa DLD, inklusive riktiga fulknep som sabbar deras förtroende) inte står i proportion till den nytta som de SÄGER SIG vilja uppnå. Det luktar alltså unket, och det är svårt att låta bli att undra om det finns dolda motiv.

    Varför skulle en tänkande människa acceptera en lag som denna? Jag kan inte se något vettigt skäl till det?

    • Anonymous

      Jag är inte heller någon direkt anhängare av terrorism som argument för vare sig det ena eller det andra — där kan man verkligen snacka om att ropa varg.

      Visst är polisväsendet reglerat. Jag ser inget skäl till att DLD-information skulle vara ett undantag där. En sak som polisen inom EU skulle vilja göra är just ha tillgång till sadga information och hela DLD-frågan handlade ju om de ska få det eller inte. Om de får tillgång till det så rör det sig knappast om en free-for-all heller, utan snarare — i min mening — en uppstrukturering av dagens läge, med framför allt tyliga (och något längre) tidsgränser.
      Jag tror krasst sett någon med acess till mycket av nätet hos Telia skulle kunna göra tokigt mycket mer ur utpressningssynpunkt, om man vill gå in på den biten.

      Men DLD’s funktioner:
      Ett: Dels stöd för att hantera vanlig hederlig vaniljbrottslighet — då i bemärkelsen offlinebrott, inte fortkörningsböter. Samkörning och korrelation av data är kraftfullt och kan man korrelera flera datakällor kan man snabbare få mer data för att jobba kring en hypotes. Exemplet i posten var ett väldigt fiktivt sådant, men ett som jag tror inte är helt verklighetsfrånvänt.

      Två: e-brott, då i bemärkelsen vanliga hederliga traditionella brott som begås helt eller delvis över Internet. Ett exempel kunde vara Tradera/blocketbedrägerier — samköra information för att hitta individer eller grupper av individer som står bakom dem. Garanterat att fungera? Nä. Relativt enkelt verktyg att ta till? Troligen — beror ju lite på hur det blir implementerat. Visar det sig att 50 personer har blivit blåsta av någon som sitter bakom Tor (för att göra det lite mer utmanande) och använder nya sajtanvändare + engångskontantkort för varje blåsning men korten som används alltid sitter på samma cell i mobilnätet har man isolerat rätt hårt.

      Renodlade e-brott som helt och hållet är internetcentriska — olaga intrång i datorsystem och den sortens saker — tror jag inte det är fullt lika effektivt för, men det är mer av en gissning.

      Kontentan *för min del* är i alla fall att det ger ett effektivare verktyg som möjliggör en sorts samkörningar som skulle vara omöjliga i dag på grund av tidsåtgång. Man kan sälla i data och få till ökad effektivitet samt möjligen utreda vissa brott som annars hade varit snudd på omöjliga (men det hänger nästan helt på implementationen, inte lika mycket på principen).

      Hur tänkte du med tänkande människa-biten på slutet där? Alla som inte håller med dig, oavsett anledning, är troligen någon slags röstboskap? :-)

      • Patrik

        Du framställer det här som en uppstrukturering av dagens läge. Det tycker inte jag stämmer. Är det inte så att polisen inte skall behöva domstolsbeslut för att få begära ut uppgifter? Det tycker jag är en rätt så rejäl uppluckring av kontrollerna som finns att polisen gör rätt. Vitsen med kontrollerna tycker jag *ska* vara att polisen inte kan arbeta ”effektivt”. De *ska* tvingas fokusera sina insatser och inte ha möjlighet att tråla på bred front. En effektiv polis är en farlig polis.

        För att gå över till dina exempel så ser jag inte vad som är problemet med ”gör som ni alltid gjort”. Om vi som samhälle har klarat oss i decennier utan DLD — hur menar du att det på något sätt skulle vara ett nödvändigt verktyg just nu? Vad har förändrats? Nu har vi internet och anonyma kontantkort, förr hade vi anslagstavlor, postboxar, kringresande försäljare, marknader och massor av andra kanaler för att göra samma sak. För mig är det självklart att det fortfarande går att bekämpa brottslighet utan DLD, och jag tycker att förespråkarna är ganska duktiga på att överdriva nyttan. Ja, självklart går det kanske att lösa brott genom att nyttja DLD på det sätt du beskriver – men det betyder varken att det är det enda, eller ens det effektivaste sättet att göra det. Det går på samma sätt att måla upp scenarion hur DLD missbrukas. Vi *vet* att poliser som inte hade behörighet snokade i förundersökningen när Anna Lind mördades. Vi *vet* att David Beukelmann förespråkar att vissa grupper skall övervakas för att de är avvikande. Vi *vet* att poliser kollar upp personer som de har intresse av (dejt, etc.), även om det inte tillhör jobbet. Med DLD blir missbruket mycket mycket enklare, och då är det väl knappast en vild gissning att det kommer att öka?

        Det där med tänkande människor är bara en observation att de flesta människor inte tänker, utan mest går på känslor, fördomar och grupptänk. De går på sådant som ”terrorism” och ”barnporr” som anspelar på känslor, i stället för att granska det som sägs kritiskt. Det har ingen som helst korrelation till att hålla med mig, utan ett sätt att säga att de enda argument jag hör *för* DLD verkar vara känsloargument som inte håller för en närmare granskning. Terrorism är noja. Vaniljbrott skulle kunna vara ett argument, men då förväntar jag mig att vi vid det här laget kan se statistik som visar att det faktiskt är användbart. När inte den som är ansvarig för att införa direktivet kan presentera sådan information, då luktar det unket.

  • Pingback: Jag får en välförtjänt käftsmäll. « Emil Isberg

  • Pingback: Jag får en välförtjänt käftsmäll. » Emil Isberg