Gitarrfodral, internet style

En del av er har nog noterat de orange/gröna Flattrknapparna som dyker upp under mina poster. Några av er vet precis vad det handlar om och klickar på dem (och för det är jag ödmjukt tacksam). För er som inte sprungit på sådana innan — Flattr är den digitala motsvarigheten till gatumusikantens gitarrfodral. Man slänger i lite småpengar om man gillar musiken.

Det är just därför jag valde att visa sådana knappar på raljant.se — jag har alltid gillat musikanter och deras affärsmodell. Ser man ett värde i det man ser kan man visa uppskattning genom lite småpengar. Tanken tilltalar mig — både att kunna droppa en dosör i andras gitarrfodral och — krasst sett — att själv få lite småmynt i mitt eget.
Missförstå mig rätt — det handlar inte så mycket om pengarna, räknat i kronor och ören, för så jävla mycket blir det inte i slutänden. Däremot är det faktiskt lite spännande att det är pengar. Det kanske är fånigt, men det känns mer tangerbart på något vis och jag är faktiskt lite stolt över att räknaren inte säger noll på alla mina inlägg. Det är jätteroligt.

Världens minsta violin, nu i bloggstorlekSå jag hoppas att tanken med Flattr kommer fungera, just för att det tilltalar mig, men jag har svårt att faktiskt tro på det. Den bygger nämligen på att folk tycker tanken är fin, precis som jag — då väldigt få kan tjäna pengar på det på riktigt. Den sortens summor där man faktiskt går plus och inte bara i bästa fall täcker sina egna kostnader. Jag tror att det är vad som skulle behövas för att motivera en bredare massa att lägga upp flattrknappar på väldigt många sajter — vilket också skulle motivera fler till att skaffa konton.

I dagsläget ser det inte riktigt ut på det viset. Det verkar som att ett flattrklick genererar runt 0.15€ — eller drygt 1:30 SEK, snittligen. Skulle jag täcka mina egna kostnader för raljant.se (och de är rätt blygsamma) så handlar det om en tusenlapp per år. Med 104 artiklar om året skulle jag behöva 7–8 klick per artikel för att bloggen skulle bli självförsörjande, då inte inräknat eventuell skatt. Jag har svårt att se att man som bloggare skulle lägga upp flattrknapparna för inkomstens skull om man inte har en sjukt populär sajt. Anna Troberg, aktivt bloggande partiledare för ett parti med väldigt många teknikintresserade medlemmar som har koll nya nätfenomen kommer inte ens upp i de nivåerna på sin blogg. Det säger en del.

Det är alltså en hel hög med gitarrfodral och villiga musikanter som ska driva den här tjänsten. Jag tror inte det kommer fungera, men hoppas jag har fel. Under tiden klickar jag gärna på saker jag tycker är välskrivna eller välgjorda och hoppas att de på andra änden av sina gitarrfodral också ser en liten, liten peng som genuin uppskattning.

(Och på temat uppskattning kommer dagens bild på en fiol från pillbets fotostream på Flickr. Hade jag kunnat flattra originalet hade jag gjort det. Sådetså.)