Monstret marknaden

Stort fall på börsen, tycker DN. Fortsatt ras på börsen, säger Aftonbladet. SvD drar i med ”Djuriska instinkter får börserna att falla”. Djuriska instinkter? Please.
Den mytomspunna marknaden, ett medvetet väsen. Samtidigt utsatt och våldsam förövare. Offer, hjälte och skurk och syndabock i ett — en riktig metaforhora.

Jag förstår att det blir så. Om man lever efter ett system så invecklat så ingen är fullt insatt i hur det fungerar så är det klart det kan bli svajigt. Precis samma sak med programmering — det kan gå så käpprätt.

Man börjar skriva sin kod med de bästa av intentioner. Efter ett tag märker man något man inte hade tänkt på från början och gör en samling halvfula lagningar för att åtgärda problemet. Sedan springer man på Corner Caset från Helvetet som inte alls funkar bra med alla fixar man gjorde. Till slut sitter man där med fixar på fixarnas fixar och kod som mest påminner om ett riktigt långt Jengaparti som gått över i Plockepinn någonstans i mitten. (Till eventuella arbetsgivare som läser det här: Nej, det här är inte en beskrivning av min vardag på jobbet :-)

Och om det inte vore illa nog så kommer det sedan någon jävel och hittar ett hål i systemet. Inte nödvändigtvis i koden man gjort utan i det underliggande som man inte har kontroll över.

Precis så känns nationalekonomi.

Egentligen vill man fråga sig hur i helvete det kommer sig att vi — den kollektiva i-världen — går med på att vår tillvaro regleras av ett jätteparti bluffstopp med kontantinsats. Den naturliga instinkten är att ifrågasätta klokheten däri.

Samtidigt är det nog tyvärr alldeles sant att pengar smörjer världen — saker händer för att Någon ser en chans att tjäna en hacka på det. Vilket må vara hänt när det faktiskt leder till något konkret, men känns rätt surt när det bara handlar om att tjäna pengar på systemet utan att prestera något mer än att pengar flyttas från ficka A till ficka B.

Vi har ett invecklat härke till system som lämnar utrymme för folk — eller nationer — att fula sig, men så länge vi haft en tillväxtekonomi har det varit roligare än alternativen. Tillväxt har gått att skapa med sedelpressar eller kreativ bokföring. Slaskkreditfutures i USA eller nationellt finansmörkande i Grekland. Det fungerar för att ingen har översikt.

När korthusen börjar rasa är reaktionen för makthavare världen över att försöka upprätthålla status quo. Det kanske förståeligt — alternativet är en svacka som är svåröverskådlig och man vinner inga val på att se svag ut. Pengar till bankerna, sedan några hårda ord och hot om strypkoppel. Men problemet — den oöverskådliga Marknaden, besten i öst och väst, kvarstår och tillväxtmonstret kommer förr eller senare få slut på föda.

Förhoppningsvis händer det under vår livstid. Det kommer bli tokigt spännande att se vad som händer.

 

(Bild från Flickr, Chris Metcalf)