Elegantare vapen för en mer civiliserad tid

I ett sekel har vi blivit invaggade i att slit och släng är fullt naturligt. När vi har totalt ett jordklot att tillgå och i det en ändlig mängd material är det jävligt illa.

Likförbannat köper vi skit vi inte behöver, helt utan att tänka på det. Födelsedag? Spring ner till Cool Stuff och köp någon kul framtida tipputfyllnad. Köp något på Gekås, det är ju så billigt - då kan man köpa lite mer. Plastpåsar, fembladsrakhyvlar, 500 leksaker per unge. Nerdblock, månatlig leverans av skräp man inte ens visste att man inte behövde. Eller för att ta något mer vardagligt, hur mycket i din senaste matkasse var plastförpackat?

En del grejer vill man inte göra sig av med - plastförpackad mat håller längre och leder till mindre svinn - men allt bidrar till sopberget och inte minst mentaliteten. När man väl skaffat sig en vana är den svår att bryta.

Det är snudd på omöjligt att komma från det helt, men man kan ta sig en bit på vägen. Jag har två saker jag använder ofta som fungerar för att påminna mig själv om att inte bidra till sopberget i onödan.

Det första är en rakhyvel - en hederlig gammaldags safety razor, den sorten som genom hipsterns försyn börjar komma på modet igen. Hyveln är i metall och lär överleva tredje världskriget. Blad i metall, inga Aloe Vera-strips på plastdetaljer. De bästa bladen jag hittat¹ kostar en tredjedel av det billigaste Gilettesystemet. Raktvål i en metallburk, räcker till skillnad från rakskum på sprayburk i evigheter och man slipper slänga påsvis med tomma sprayburkar.

Fungerar allt det här bättre än vad rakbladsnasarna säljer in som den närmaste, mest personliga rakningen någonsin? Nej. Trippla rakblad fungerar lite bättre än ett enda, rakskum funkar lite bättre än raktvål, men skillnaden blir marginell, de äldre varianterna leder till mycket färre sopor² och är dessutom billigare.

Det andra är en reservoarpenna³ som jag köpte trots att vi har hundratals pennor hemma. Man skulle kunna fråga sig varför vi har hundratals pennor, och det finns ett lika enkelt som tråkigt svar - reklampennor i överflöd. Gjorda för att slängas så fort de blir dåliga, vilket inträffar i snitt 20 sekunder innan man plockar upp pennan för första gången. Skitdåliga pennor, billiga att tillverka, billiga att trycka reklam på och någonstans hoppas de som beställer eländet att just deras penna ska bli den som ligger på något skrivbord till slut.

Reservoarpennan fyller man på ur ett bläckhorn. I den takt jag skriver räknar jag kallt med att bläckhornet, som kostade en dryg hundring, kommer räcka fram till 20-talet eller möjligen 30-talet. Pennorna, undantaget spetsen, kanske håller livet ut om man inte misshandlar dem eller tappar bort dem.

Funkar reservoarpennan bättre än en kulspetspenna? Ja och nej. Man får ett helt annat resultat än med en kulspetspenna så det är svårt att jämföra. Jag kan skriva snabbare med kulspets än jag kan med bläck, men jag måste trycka hårdare och det blir inte lika snyggt; med reservoarpennan behöver man inte trycka alls. Beroende på pappret och pennan så kan reservoarpennan blöda genom pappret när man skriver på det, gäller speciellt anteckningsböcker. Jag fastnade till slut för märket Leuchtturm 1917, efter att ha haft blödproblem med Field Notes och Moleskine.

Kommer inte acceptera en jävla reklamkulspetspenna till i mitt liv.

Att byta till en redig hyvel i stället för att bli slav under Gilette och reservoarpenna i stället för reklampenna kommer definitivt inte rädda världen från sopor. Det man kan göra med de små sakerna är att sakta förändra sin egen mentalitet kring skräp. Jag har kommit till punkten där det bär emot varje gång jag köper flaskvatten och där jag håller på min elektronik något år extra i stället för att köpa det ballaste och nyaste hela tiden. Jag köper kläder, men oftast inte något jag inte behöver och jag använder dem tills de är uttjänta på riktigt, oavsett hur moderiktiga de råkar vara.

Målet är att arbeta bort vanorna som genererar sopor utan att lägga ribban någonstans där jag inte kan leva upp till den.

Inlägget skrivet sörplandes te ur en pappmugg med plastlock och en liten skvätt mjölk ur en minitetra. Slängde den andra mjölktetran, servietten och träspatteln oanvända.

En sak i taget.