Behovet av buckanjärer

För 42 år sedan kom hemdatorn. För 23 år sedan blev Internetpaket årets julklapp, för 15 år sedan grundades Facebook och för 12 år sedan kom pektelefonen.

Vi handlar på Amazon, chattar på WhatsApp, sprider fejknyheter på Facebook, söker kroppskontakt på Tinder och vill koppla upp tvättmaskinen mot nätet.

Den tid vi lever i är en vi ännu inte lärt oss hantera. Man kan skylla på Internet, såsom drivandes mänsklighetens kanske största förändring över några få futtiga decennier.

Att Internet politiseras är en naturlig följd av den utvecklingen; det hade snarare varit konstigt om så inte var fallet, när en äldre och något långsammare värld krockar med en som rör sig i apphastighet. En där nya uppfinningar (appfinningar?) är svåröverskådliga, för att tre år senare ha blivit en naturlig del av samhället.

Det är klart att det ska politiseras; det viktiga är hur. Där har vi lite dåliga exempel från andra delar av världen där man vill kunna hacka sina medborgare genom att titta på deras trafik, hacka sina medborgare genom medvetna bakdörrar i systemen, hacka sina medborgare genom deras telefoner eller helt sonika ge dem incitament att inte göra fel genom piska och morot.

I EU har vi haft det något bättre, även om Europeiska bolag gett gott om tekniska möjligheter för exemplen ovan till allsköns diktaturer och därtill haft fingrarna i tråkiga pajer kring valpåverkan. Vilket leder oss in på partipolitik.

Ur Sverige är Piratpartiet sprunget - på gott och ont; jag har oftast väldigt svårt för Piratpartister. Det är ofta män som är för smarta för att se sina egna tillkortakommanden; gubbar som kallar Bank-ID för en stalinistisk app, partiledare som frågar efter sex under valturnen. Det är sällan jag ser vettiga pirater och förhållandevis ofta jag ser stolpskott.

Med det sagt så har de olika Europeiska piratpartierna stått för oerhört positiv influens i de här frågorna i Europaparlamentet. Framför allt så är jag grymt imponerad av Amelia Andersdotter som otroligt påläst, klipsk och rakt på sak drev lobbyism mot ACTA när hon satt i Europaparlamentet - och av Julia Reda som på liknande vis driver motstånd mot Article 13.

(Om man inte har koll på ACTA och Article 13 är det inte så konstigt - det är spretiga och jätteluriga policyfrågor som egentligen är långt från svartvita. Hade det varit enkelt hade vilket parti som helst kunnat göra ett vettigt jobb här. Det är inte lätt. Du behöver inte ha koll på dem, men det är lämpligt att dina representanter i EU bryr sig.)

Så även om Piratpartiet i Sverige är ett litet parti med en hög wonk-till-vettfaktor bland dess mest engagerade så gör man sig en otjänst om man räknar bort de som faktiskt är vettiga. De behövs.

Till saken hör att en av de piraterna som är både erfaren, driven och vettig ställer upp i valet till Europaparlamentet för Svenska PP: Mattias Bjärnemalm.

Mattias har jobbat som tjänsteman i Europaparlamentet de senaste åtta åren, bland annat med ovan nämnda Amelia och Julia. Den erfarenheten ger en bra koll på hur parlamentet fungerar och existerande nätverk att agera inom; bra möjligheter för att driva påverkan utan att börja från ruta noll.

Han har också en solid bakgrund slavandes i diverse ideella sammanhang, men framför allt inom Sverok och spelhobbyn. Jag minns honom som en av de mer tongivande rösterna inom vad som numera heter Sverok Skåne, där han fostrade nya styrelser i hur man sköter ett distrikt. Som kassör, som revisor. Som nestor. Som den som står i kiosken under GothCon mitt i natten, dit det är svårt att hitta frivilliga. Som den som moppar golven på SydCon. Som en debattör på riksmöten. Som den som ger sig på jobbiga frågor för att det är rätt sak att göra. Han har gjort mycket och ställt upp där det behövs, alltid med ett leende och en klämkäck kommentar på skånska.

En av de sakerna jag särskilt uppskattar är hans förmåga att faktiskt lyssna på de han diskuterar med, internalisera vad de säger, försäkra sig om att han förstått vad man vill ha sagt och sedan slängt in ett nytt perspektiv. Inte bara inom digitalfrågor, utan med en imponerande bredd.

Även om man inte är jätteförtjust - eller har speciellt mycket koll - på Piratpartiet i stort så vill jag oreserverat uppmana till en röst på Mattias. Jag har svårt att se en lämpligare kandidat till Europaparlamentet, och svårt att se en lämpligare plats för att driva frågor om rättigheter och skyldigheter på Internet. Klimatfrågan har nog med fokus i parlamentet för att klara sig utan min röst. Internet, not so much.

Följ hans kampanj på mab.nu.